... är det exakt 15 år sedan jag låg på operation och väntade på att bli akutsnittad. Ut kom en underbar pojkbebis på 2118 gram, 45 cm lång. Om 3 timmar när han fyller 15 år är han något längre, närmare bestämt 182 cm.
Han var en kämpe då och han är en kämpe idag. När jag fick se honom för första gången var han 3 dagar gammal och jag visste redan då att han var speciell. Aldrig någonsin att jag har tvivlat på det.
Han gör mig stolt, han gör mig glad, han gör mig arg och han gör mig orolig. Men han får mig också att se saker jag aldrig tidigare sett och han berättar saker för mig som jag aldrig tidigare hört.
Hans första 6 år i livet levde vi ensamma och det förde oss nära varandra. Vad vi än utsattes för så tog vi oss igenom det, tillsammans. Än idag tar vi oss igenom svåra saker tillsammans och vi vet var vi har varandra. Han behöver mig ganska mycket än, och jag behöver honom. Han närmar sig vuxenlivet med stormsteg, men kanske är det de här sista åren innan han blir vuxen som han behöver mig mest, eller är det jag som behöver honom nära mig bara några år till?!
Att fylla 15 år innebär ganska stora saker rent juridiskt. Han är redo att stå för sina egna handlingar så jag är inte orolig. Jag tycker att det är spännande att han träder in i en ny fas i livet och jag är så glad att jag får följa med honom på hans resa in i vuxenlivet.
Så om 3 timmar: Stort grattis min älskade son!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Så fint du skriver om prinsens ankomst till den här världen! Fällde fler än en tår kan jag lova... Du har den bästa 15-åringen och tack för att du tog honom till oss. Sen är det onekligen så att ni har ett särskilt band sen den dramatiska starten av hans liv...Grattis till en fantastisk pojke som jag älskar alldeles gränslöst mycket!
SvaraRadera