Jobbigt med avstånd

Igår eftermiddag fick jag reda på att lillan låg hemma med migrän. Så himla jobbigt att vara här när hon behöver mig. Inte så att maken inte kan ta hand om henne, men jag tror att ni förstår vad jag menar.
Så fort hon hade vaknat efter anfallet ville hon ringa mig och då var hon lite ledsen. Aj aj aj vad det skar i mammahjärtat då.
Nu är jag här med dottern av precis den här anledningen, lillan tar ALL min tid och dottern kommer i kläm. Även om jag började fundera på att åka hem tidigare har jag insett att det inte är en bra idé, dottern och jag SKA få vår tid tillsammans, vem vet när tillfället kommer tillbaka?!

Maken hörde av sig i morse och natten hade varit bra. När jag pratade med lillan var hon glad och kvittrade i luren så nu känns det bättre igen.

Min bror har gett sig av till jobbet och vi slappar lite innan det är dags för ännu en dag i storstaden.