Alla mina tre barn har sovit väldigt olika.
Sonen- Sov som en stock hela nätterna från början. Har alltid kunna sova när som helst, hur som helst och var som helst.
Dottern- Vaknar nästan varje natt, det är inte ovanligt med 5 uppvak där hon behöver hjälp med att somna om. Minst en gång i månaden har hon en period då hon vaknar ca 10 ggr per natt och dessa perioder brukar hålla i sig ca 5 dagar.
När hon vaknar på natten är hon inte så där groggy som andra barn brukar vara, hon är helt klarvaken och har ibland väldigt svårt för att somna om. Det krävs heller inte mycket för att hon ska vakna, minsta ljud som inte hör vardagen till väcker henne.
Vi tror att hon sover väldigt ytligt hela tiden, det kan vara därför som hon alltid kräver så mycket sömn om man jämför med lillasyster som ändå är 1½ år yngre.
Lillan- Sover oftast hela nätter och somnar på 1 minut OM omständigheterna är på hennes villkor. Vill hon sova hos Momo är hon det lättaste barnet att lägga, vill hon inte är det ingen idé att ens prova.
Ofta kommer hon in till mig på natten, men vad gör det när hon somnar om och sover bra sen?
Sedan vi kom hem från semester har sömnen krånglat ordentligt, särskilt för dottern. I natt var jag uppe en gång i halvtimmen med henne fram till kl 3. Jag låter henne prova sig fram vad som passar henne bäst och just nu har det varit att ha vägglampan på och dörren öppen. I natt märkte jag dock att lampan gjorde henne för pigg när hon vaknade så i natt provar vi en tänd lampa utanför hennes rum.
För mig spelar det inte så stor roll hur de somnar och sover, bara de sover och känner sig trygga. Vilka leksaker som hamnar i sängen bryr jag mig tex inte om.
Har man levt med ett barn som inte sover på nätterna i över 4½ år lär man sig en hel del om sömn, både barnens och sin egen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar