Karuseller och hjärnspöken

Sonen har åkt till Norge över helgen och då får jag brottas med hjärnspöken som vanligt. Jag föreställer mig alla möjliga otäcka saker som kan hända honom och ändå kommer han hem oskadd (nästan) varje gång.
Antagligen känner jag så här för att jag alltid har varit den som har haft fullständigt ansvar över honom, men egentligen borde jag vara trygg i att han är en förståndig ung man som kan skilja på rätt och fel.

I eftermiddag ska vi på tivoli med tjejerna. Det ska bli över 30 grader varmt och vi ska alltså slåss med alla andra på fältet om de dyrbara platserna i karusellerna. Stora tjejen skriker av glädje när hon åker så jag kan inte ta detta nöje ifrån henne trots värmebölja och folksamling. Min bror kanske ska med och han är väldigt skeptisk till just karuseller, kanske ska vi lura upp honom i en karusell med dottern, då får ju jag och sambon ett skratt också.

Undra om jag kan använda brorsan som klädhängare också och fota brudklänningen när han håller den?! Sambon får ju inte se den före bröllopet så han kan ju inte hjälpa mig. Eftersom klantarslen i fabriken glömde att sy på axelband så kan jag ju heller inte hänga upp den...
Fast brorsans armar som är täckta av tatueringar kanske inte gör sig mot min fina klänning?! Hm, det blir nog han som får ta bilderna och jag håller klänningen.

Nu kommer mormor och ska smygtitta på klänningen så jag måste rusa, är tillbaka senare!