Sitter här arg som ett bi på min "Tweenie". Det märks att han går mot tonåren med stormsteg och jag får sitta här i förrådet och hyperventilera lite istället för att springa upp och skälla mer på honom.
Allt ska kretsa kring honom och all information som inte direkt gynnar honom filtreras och når inte ens hjärnan.
Frågor som jag ställer mig är:
* Får alla andra 11-åringar vara uppe senare än kl 21 på vardagar när de ska upp till skolan dagen efter?
* Behöver ingen 11-åring hjälpa till med något som helst hemma, och får de ändå upp till 400 kr i månaden för det?
* Har alla andra 11-åringar obegränsad speltid?
* Tolererar andra föräldrar att deras barn är oförskämda mot dem utan minsta påfölj?
* Är det för mycket begärt att be sin 11-åring cykla ner och köpa en gräddfil när man annars kör runt på honom för att hjälpa honom med diverse ärenden?
* Får alla andra 11-åringar åka och bada själva, gärna sent på kvällen?
* Dricker alla andra barn läsk och äter godis varje dag?
* Är man en barnmisshandlare för att man inte vill att sonen sover över hos kompisar 2 ggr i veckan?
* Förstör man sitt barns barndom genom att be dem städa sitt rum när man inte längre kan hitta sängen?
Svar uppskattas!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Haha jadu.. Du möter säkert en del motstånd från sonen även om jag tycker att du har rätt. Det jobbigaste med uppfostran är att man måste vara konsekvent och upprepa sina regler (läs: tjata) tills de hittar nåt nytt att argumentera mot.. För min del sliter jag fortfarande med grannarnas ungar som tar mer energi än min egen! Jag är den som måste se till att de inte slåss, inte springer med pinnar, inte svär och gormar.. Den i grannsyskonskaran som är 5 år sa "Håll käften" till mig idag, när jag sa till henne att gå ifrån min altan (hon ryckte upp våra blommor och slog efter de andra barnen). Jag riktigt kände hur jag började koka och så är det nästan varje dag.. Fan va mycket bättre det vore om folk uppfostrade sina egna ungar efter sunda regler!
SvaraRaderaDet är ju nästan skönt att höra att man inta är ensam om dessa problem. Min äldsta dotter fyller ju snart elva men redan märker man att tonåren närmar sig med stormsteg. Och det är tydligen helt normalt att var fördj.... lat, uppkäftig och otacksam när man kommer upp i den åldern. Dessutom verkar det som man är den enda föräldern som straffar sitt barn om regler inte följs. Eller så har alla andra änglar till barn.. Eller?! I vilket fall fick jag mig ett gott skratt när jag läste vad du skrev och nu vet jag, jag är inte ensam...:)
SvaraRadera