English please

Idag har det gått i språkets tecken här hemma. 2-åringen springer runt och pekar på allt och säger "Säger Daddy?" och så ska jag säga "Mamma säger apelsin, Daddy says orange" Allt allt allt har vi gått igenom idag och nu sitter till och med lillan och säger "mmmm, cracker" när vi fikar.
Vid ett tillfälle pekar 2-åringen på en bit kardborre på en leksak och frågar "Säger Daddy?" "Velcro" säger jag och då säger hon bombsäkert "Mamma säger taggar". Från och med nu ska jag alltid kalla kardborreband för taggar, det är ju mycket lättare att både säga och stava till.

Jag och tjejerna tog en tur till stan idag för att lämna en present till doulan som var med när lillan föddes samt att köpa ett läppstift till bröllopet. Mitt på stan kommer 2-åringen på något mycket viktigt: "Mamma, jag behöver en hellikopter!" utbrister hon förtvivlat. "Jasså, vad ska du med den till?", frågar jag. "Jag måste ju åka och hälsa på Daddy på jobbet", säger hon med gråten i rösten.
Det börjar märkas att sambon har varit borta mycket nu. Som tur är kommer vi att få mycket tid tillsammans i samband med resan samt en vecka innan och två veckor efter.

Eftersom natten var fullständigt kaotisk med ihållande skrik mellan kl 23-03 så ska jag faktiskt lägga mig på soffan ett par minuter nu när tjejerna sover.