Kl 21:30 låg jag nerbäddad i min säng med lillan. Hon har mycket tankar om otäcka saker just nu och vill vara nära nära även på dagen. Efter att ha sovit en timme nu ikväll vaknade hon i panik och det fanns inget annat att göra än att stoppa ner henne i min säng.
Det bästa med att ha flera barn är att många saker blir lättare ju fler gånger man gått igenom det. Jag minns tydligt den här perioden både för sonen och dottern och den går ju faktiskt över. Tror själv att det bästa är att få barnet att känna sig trygg och älskad och lägga rutiner och annat åt sidan när det behövs. Om några år kommer hon ändå att vägra att sova inne hos oss så jag njuter nu när jag kan. Tiden går alldeles för fort.
Skylten i trädkojan hjälper föga just nu, men snart är eländet förbi även för lillan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar