Nu är det offentligt, jag har diagnosen EDS (Ehler Danlos Syndrom). Även om jag själv förstått det i flera år så finns det nu registrerat av läkare. Känslorna runt det är blandade. Dels är det skönt att kunna förklara för folk varför jag inte kan göra vissa saker, eller varför jag ibland måste sova middag flera gånger varje dag, men det är också en sorg. Detta är en obotlig progressiv sjukdom och samtliga personer i 50-års åldern jag varit i kontakt med som har sjukdomen är sjukpensionärer. En del sitter i rullstol, och alla har fruktansvärda smärtor.
Nu är remiss skickad till reumatologen där jag ska få rätt hjälp med kontakter för hjälpmedel osv. Jag fick också en ny medicin att prova mot värken. Tidigare har jag inte kunnat äta smärtstillande pga att jag får magkatarr av dem, men den nya medicinen ska vara snäll mot magen.
Nu är det bara att se framåt och göra det bästa av situationen, kroppen går ju ändå inte att byta ut.
Skickat via Blogsy
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar