...för vad man kan tåla även som förälder. Idag när jag satt på toa kom min minsting in , kröp fram till mig på sitt lustiga lilla sätt med ena benet spretandes utåt/framåt. Sedan lyckas hon krångla sig in mellan mina byxor och toaletten och sticker upp huvudet mellan mina lår. Där går gränsen även för mig!
När sambon är och jobbar kan man alltså inte ens begära att få slippa kroppskontakt den lilla stund man sitter på muggen.
Nu sitter jag och jobbar på att förbruka den här flaskan vin som jag öppnade i tisdags. Den är fortfarande halvfull trots att jag använt en del vin till matlagning, jag är verkligen inte bra på det här med att dricka längre.
Vi hittade en spritsort som är destilerad med bärnsten som vi tänkte ta med till Kanada i sommar, men för att frakten skulle löna sig skulle man beställa minst 10 kg alkohol. Det räcker ju en livstid här hemma, vart skulle vi förvara det??
Idag begravdes en barndomsvän till mig. Han dog ensam på en gata i Kambodja. Livet är så oförutsägbart, men som tur är även till det positiva ibland. De sista veckorna har man gått igenom gamla minnen med min vän från barndomen och även om vi inte hade kontakt idag infinner sig en saknad.
Dags att släcka ner och ta sig den långa vägen upp för trapporna till sängen, det har varit en lång dag igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar