Dottern hade inte ridit på en månad när vi skulle dit igår. Hon var mycket exalterad och visste precis vilken häst hon ville ha, Grodan. Grodan är en mycket speciell ponny. Han kommer alltid fram till staketet när någon kommer, men lägger öronen bakåt och ser sur ut. Det händer att han bits lite om man inte är med, och han går inte med i ridningen alls eftersom han kastar av barnen. Jag älskar Grodan! Ponnyer med attityd är ju det bästa jag vet, och jag och Grodan gosar och pussas varje gång jag är i stallet.
Dottern hade alltså bestämt sig för att testa den här ponnyn, och på morgonen innan vi åkte iväg gjorde hon en snöhäst här utanför och övade på att ramla av:
När vi kom fram till stallet var hon laddad och glad, men tjejen som äger hästarna var inte lika pigg på iden. Jag fick lova att leda henne om hon nu verkligen var tvungen att rida "Crazy" som hon kallade honom.
Maken satte sig på läktaren, redo att filma om hon skulle ramla av.
Hur gick det då? Dottern var tydlig och bestämd, hon gav inte ponnyn utrymme att dumma sig. Jag tror hon gjorde sitt bästa ridpass någonsin och hästen skötte sig bäst av alla i hela ridhuset!
Nu är hon anmäld till ridläger på sportlovet, och hon ska ha Grodan. Om det innebär att hon som har hästarna kräver att jag går med då med så får jag väl göra det. Bara kul!
Vilken hästtjej hon är dottern! Inte bara för att jag älskar ridsport själv, men med hennes tydlighet, balans och vilja skulle hon kunna gå långt inom den här sporten. Som det ser ut nu vill hon inte sluta rida när passen är slut, ska bli spännande att se om det håller i sig.
Skickat via Blogsy
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar