I lördags var jag på tjejfest i området. Så himla kul och vilka trevliga tjejer!
Jag måste erkänna att gårdagen inte var lika kul, men det är priset man får betala ibland.
Nu har det varit fest två helger på raken så nu ser jag fram emot några nyttiga veckor med mycket träning.
I fredags morse dog min gamla arbetskompis dotter i en bilolycka, 19 år gammal. Så fruktansvärt och svårt att ta in, även om jag inte kände tjejen.
När man hamnar nära en sådan här händelse skalas det som är viktigt i livet ner till det enkla. Jag njöt av bara tanken på att mina tre barn var hemma på fredagskvällen och tog varje tillfälle i akt att prata med dem och vara med dem.
Livet är skört och oberäkneligt, ta hand om er och njut av det och de ni älskar!
Ja nog blir det en hopp-tjej av dottern. Klippet nedan är från idag:
(Klicka på bilden)
En av gångerna hon hoppade ramlade hon av och direkt skuttade hon upp i sadeln igen.
"Du kan ju ta det lilla hindret i trav" sa jag.
"Varför kan jag inte galoppera över det stora istället?" Frågade hon då.
En riktig hästtjej det!
Vad gör jag då för att hålla huvudet ovanför ytan när det är jobbigt?! Jo till stor del gör jag som när jag var yngre, umgås med så mycket djur jag kan. Stallet med dottern, våra egna lurvbollar och så går jag lunchpromenader med en härlig tik några gånger i veckan. Hundarna har så himla kul ihop, deras energi smittar verkligen av sig.
Här är bilder från en av våra promenader:
Bus och lek:
Så goa kompisar:
Småkillarna:
Som om det inte vore nog med djur så var vi även på djurmässan i helgen.
Hur många av er har åkt hund och vagn?
Dottern och kompisen i helgen:
Goaste hunden håller lillan sällskap när hon leker:
Så mycket de ger dessa pälsklingar!
Usch vad jag blir sämre och sämre i kroppen. Har försökt stå ut med detta sista månaden nu eftersom jag visste att remiss var skickad till reumatologen. Då jag inte hört något från dem ringde jag idag och fick då veta att de skickat tillbaka remissen till min läkare. Läkaren hade dock inte fått detta svar så nu har jag gått och hoppats på hjälp en månad i onödan. Ingen hjälp är alltså på gång och frågan är vad jag kommer att få för hjälp. Skulle ju behöva både hjälpmedel och medicin som fungerar.
Idag känns detta besked som en kalldusch, särskilt eftersom jag var sängliggande nästan hela dagen igår med smärtor och trötthet.
Inlägg
Alla kommentarer
Skickat via Blogsy
