Igår var det val och jag och sonen följde spänt hela valvakan.
Vet inte riktigt vad jag ska säga om resultatet, ingen gick ju ur det här valet som vinnare. Nöjd kan jag verkligen inte säga att jag är.
Hittade en bild idag som sa exakt hur jag kände när jag vaknade i morse:
Men men, inte mycket att göra åt det. Allt man kan göra är väl att göra det bästa av situationen.
Ofta skriver jag när vi gjort något särskilt, men nu får ni ett inlägg om helt vanliga dagar. Jag tömmer mobilen på bilder från de sista dagarna.
I helgen kapade jag vår enorma soffa lite och gjorde en hundsäng:
Igår var det ridning och dottern red barbacka för att öva balans. Så himla duktig!
Underbara lillan som utan att gnälla följer med till stallet dag efter dag och sitter på läktaren:
En morgonbild där vi är på väg till skolan:
Igår var en hemsk dag med mycket måsten så idag är jag glad att jag har denna städhjälp:
Den här veckan är sjukt intensiv så om ni inte hör så mycket från mig är det för att jag är komatrött!
Nu är det offentligt, jag har diagnosen EDS (Ehler Danlos Syndrom). Även om jag själv förstått det i flera år så finns det nu registrerat av läkare. Känslorna runt det är blandade. Dels är det skönt att kunna förklara för folk varför jag inte kan göra vissa saker, eller varför jag ibland måste sova middag flera gånger varje dag, men det är också en sorg. Detta är en obotlig progressiv sjukdom och samtliga personer i 50-års åldern jag varit i kontakt med som har sjukdomen är sjukpensionärer. En del sitter i rullstol, och alla har fruktansvärda smärtor.
Nu är remiss skickad till reumatologen där jag ska få rätt hjälp med kontakter för hjälpmedel osv. Jag fick också en ny medicin att prova mot värken. Tidigare har jag inte kunnat äta smärtstillande pga att jag får magkatarr av dem, men den nya medicinen ska vara snäll mot magen.
Nu är det bara att se framåt och göra det bästa av situationen, kroppen går ju ändå inte att byta ut.
I fredags var jag tillbaka hos sjukgymnasten igen efter 1 år. Jag har ju känt att armbågarna och ena axeln har blivit sämre, men tydligen inte fattat exakt hur illa det var. Sjukgymnasten hade aldrig sett mer överrörliga armbågar och både de, axeln, handlederna och ev knäna behöver jag stöd till för att inte göra illa mig mer. Nu pratar jag alltså om typ skenor eller liknande. Imorgon har jag tid för läkarbesök angående detta och jag hoppas att jag äntligen får hjälp med detta. På torsdag ska jag tillbaka till sjukgymnasten, och om inte läkaren börjat skicka remisser skulle han prova att göra det själv.
Han provade att tejpa den värsta armbågen för att den skulle hållas på plats:
Helgen har annars varit bra, men det har även gått upp för mig att detta bara kommer att bli värre och värre. Smärtorna kommer att öka och ledinstabiliteten kommer att bli mer tydlig. Det har varit väldigt jobbigt att tänka på under helgen så jag hoppas att jag får svar på mina frågor imorgon.
Tänk på mig kl 10 när jag ska dit!
En vän till mig råkade nyligen ut för något fruktansvärt. Något som förändrade henne för alltid och gjorde henne beroende av andra i mycket stor omfattning. Jag har träffat henne två gånger den här veckan och kan inte låta bli att slås av hennes kämparglöd och livsglädje. Få i hennes situation skulle orka hålla humöret uppe som hon gör och orka gå vidare med blicken klar.
I måndags sågs vi för första gången på flera år. Så fort jag fick veta vad som hänt hörde jag av mig och stämde träff med henne. Jag hade nog förväntat mig något annat av mötet än det som blev, för jag gick därifrån inspirerad och glad. Redan samma eftermiddag hörde jag av mig igen till henne och frågade om hon ville ses även idag och det ville hon gärna.
Av respekt för henne vill jag inte gå in på detaljer kring detta, men jag vill ändå förmedla att mitt ibland oss lever riktiga hjältar! Människor som har något extra och som starkt inspirerar oss andra.
Idag när vi skulle ses gjorde jag färskpressad juice på apelsin, äpple, morot och ingefära och tog med mig.
Ville bara dela med er att jag är så glad att jag får vara en del av min väns liv.
Inlägg
Alla kommentarer
Skickat via Blogsy
