Cyklade med tjejerna till dagis i morse, sedan hem och fått massa gjort. Bokat klipptid till sonen, synundersökning till samma barn och fixat med massa pappersarbete gällande dagis.
Sonens läkare tycker att vi ska göra en noggrann medicinsk undersökning för att kunna bocka av massa skräp som kanske stör honom.
Snart ska jag hämta mamma, äta luch med henne på stan och vinka av henne vid tågstationen. Sedan snabbt hem och lämna bilen för att cykla till dagis och hämta tjejerna.
Det blir en kort eftermiddag här hemma för redan kl 16.30 ska jag lämna tjejerna hos min mormor för massa möten på dagis. Dottern ska sova kvar hos mormor men lillan ska jag försöka hämta i vettig tid, hur det nu ska gå till....
Imorgon är det fullt ös igen, då ska jag laga påsklunch på dagis. Två intensiva dagar nu alltså, sedan kommer maken hem och få ta över när jag går i ide ett par dagar.
tisdag 19 april 2011
Frukost-tv
Den här klippet tittade jag och tjejerna på i morse vid frukosten:
Kan inte se mig mätt på den filmen, fortfarande lika bra!
Kan inte se mig mätt på den filmen, fortfarande lika bra!
måndag 18 april 2011
Flytt
Jag och tjejerna satt på uteplatsen hela eftermiddagen och myste. När kvällen smögs sig på skulle jag ta in filten vi hade suttit på, under den hittade jag dessa:
Nu överväger jag att flytta, och efter att ha tittat lite på hur det ser ut på bostadsmarknaden hittade jag ett alternativ till vårt boende vi har idag:
http://www.residence.se/objekt/OBJ28647_1076103253?source=hemnet
Vid närmare eftertanke så tror jag att jag börjar packa med en gång.
Nu överväger jag att flytta, och efter att ha tittat lite på hur det ser ut på bostadsmarknaden hittade jag ett alternativ till vårt boende vi har idag:
http://www.residence.se/objekt/OBJ28647_1076103253?source=hemnet
Vid närmare eftertanke så tror jag att jag börjar packa med en gång.
söndag 17 april 2011
Dansshowen- en besvikelse
Lillans första dansshow är över och inte ett enda kort har jag på det. Kameran var med och jag var laddad att ta massor av bilder, jag hade till och med tömt minneskortet.
Då berättar dansskolan att man inte får ta bilder på showen eftersom de äger upphovsrätten till den. Snacka om att jag var både besviken och förbannad!!
Först betalar jag 1000 kr för 10 ggr, det är dyrare än de flesta aktiviteter för vuxna. Sedan tvingas jag betala 20 kr varje gång vi ska dit i parkeringsavgift. När det blir dags för avslutningsshowen tar de inträde på hela 60 kr per vuxen, även för mig trots att jag måste följa med lillan dit. Jag kan ju inte gärna släppa av henne på parkeringen och önska lycka till!
Nej ni, den dansskolan har vi satt vår sista fot på!
Då berättar dansskolan att man inte får ta bilder på showen eftersom de äger upphovsrätten till den. Snacka om att jag var både besviken och förbannad!!
Först betalar jag 1000 kr för 10 ggr, det är dyrare än de flesta aktiviteter för vuxna. Sedan tvingas jag betala 20 kr varje gång vi ska dit i parkeringsavgift. När det blir dags för avslutningsshowen tar de inträde på hela 60 kr per vuxen, även för mig trots att jag måste följa med lillan dit. Jag kan ju inte gärna släppa av henne på parkeringen och önska lycka till!
Nej ni, den dansskolan har vi satt vår sista fot på!
...
...och så kryllar plötsligt dottern av utslag:
Självklart har jag ett möte kl 8 imorgon bitti och inte helt otippat är ju maken på jobb.
Det är roligt nästan jämt!
Självklart har jag ett möte kl 8 imorgon bitti och inte helt otippat är ju maken på jobb.
Det är roligt nästan jämt!
Hemska saker man tvingas göra som förälder
Som förälder tvingas man ibland göra saker som är bra för ens barn, men som är ganska svåra att motivera för ett mindre barn.
En del har hemsk ångest inför att gå iväg och vaccinera sina barn, eller ta blodprov på dem, jag tillhör inte en av dem. Jag har aldrig gjort någon grej av detta och mina barn har heller inte gråtit eller blivit hysteriska i samband med spruttagning.
Nej, nu kanske jag ljuger en smula här. När min son var nyfödd och vägde 1600 g var det svårt för dem att ta blodprover genom handen, det bästa var helt enkelt att ta från de ytliga kärlen på huvudet. Det här såg helt enkelt för hemskt ut för en nyförlöst mamma så jag valde att lämna rummet när de gjorde detta även om jag visste att det var mycket mindre smärtsamt för honom än andra metoder.
En annan sak jag har svårt för är när man ljuger för barn om allvarliga saker. "Nej, sprutan kommer inte att kännas alls" Varför då liksom?! Jag vill inte förstöra mina barns förtroende för mig. Jag säger att det kommer att sticka till, sedan spänna lite och så är det över. Barns rädsla för tex att ta sprutor kanske kommer av att vuxna inte är ärliga runt det?!
När min son för några år sedan skar av en ven i handen var de tvungna att sätta en bedövningsspruta mitt i såret innan de kunde öppna såret och sy ihop venen. Han frågade mig (mycket rädd) om det skulle göra ont och jag sa ärligt att jag trodde att det skulle göra ont snabbt men sedan gå över och då skulle han slippa smärtan. Precis så blev det och han var så otroligt duktig.
Idag måste jag berätta för lillan att hon inte bara måste avstå choklad som hon älskar utan också jordgubbar. Jag kommer inte att linda in det utan förklara att det verkar som om jordgubbar ger henne huvudvärk och att vi därför kommer att åka och plocka hallon i sommar, som också är supersmarrigt! Hon avstår ju frivilligt choklad eftersom hon är så livrädd för att få migrän igen, jag tror att hon kommer att ta det här med jordgubbar bra också, men aj vad det gör ont i mammahjärtat att ta saker ifrån sitt barn som man vet att de älskar.
Om jag hade fått välja hade vi åkt och tagit sprutor varje månad, det är ingen av oss rädd för, nu måste jag bit för bit plocka bort saker som lillan älskar för att hjälpa henne hitta svaret på hennes huvudvärk.
Det här är 100 ggr värre!
En del har hemsk ångest inför att gå iväg och vaccinera sina barn, eller ta blodprov på dem, jag tillhör inte en av dem. Jag har aldrig gjort någon grej av detta och mina barn har heller inte gråtit eller blivit hysteriska i samband med spruttagning.
Nej, nu kanske jag ljuger en smula här. När min son var nyfödd och vägde 1600 g var det svårt för dem att ta blodprover genom handen, det bästa var helt enkelt att ta från de ytliga kärlen på huvudet. Det här såg helt enkelt för hemskt ut för en nyförlöst mamma så jag valde att lämna rummet när de gjorde detta även om jag visste att det var mycket mindre smärtsamt för honom än andra metoder.
En annan sak jag har svårt för är när man ljuger för barn om allvarliga saker. "Nej, sprutan kommer inte att kännas alls" Varför då liksom?! Jag vill inte förstöra mina barns förtroende för mig. Jag säger att det kommer att sticka till, sedan spänna lite och så är det över. Barns rädsla för tex att ta sprutor kanske kommer av att vuxna inte är ärliga runt det?!
När min son för några år sedan skar av en ven i handen var de tvungna att sätta en bedövningsspruta mitt i såret innan de kunde öppna såret och sy ihop venen. Han frågade mig (mycket rädd) om det skulle göra ont och jag sa ärligt att jag trodde att det skulle göra ont snabbt men sedan gå över och då skulle han slippa smärtan. Precis så blev det och han var så otroligt duktig.
Idag måste jag berätta för lillan att hon inte bara måste avstå choklad som hon älskar utan också jordgubbar. Jag kommer inte att linda in det utan förklara att det verkar som om jordgubbar ger henne huvudvärk och att vi därför kommer att åka och plocka hallon i sommar, som också är supersmarrigt! Hon avstår ju frivilligt choklad eftersom hon är så livrädd för att få migrän igen, jag tror att hon kommer att ta det här med jordgubbar bra också, men aj vad det gör ont i mammahjärtat att ta saker ifrån sitt barn som man vet att de älskar.
Om jag hade fått välja hade vi åkt och tagit sprutor varje månad, det är ingen av oss rädd för, nu måste jag bit för bit plocka bort saker som lillan älskar för att hjälpa henne hitta svaret på hennes huvudvärk.
Det här är 100 ggr värre!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
