tisdag 31 mars 2009

Föräldramöte

Nu ikväll var jag på föräldramöte på dagis och det var trevligt som alltid. Vi fick vara "dagisbarn" och känna på vad barnen gör på dagarna, mycket lärorikt.

När jag kom hem låg maken genomförkyld och nerbäddad i soffan. Detta betyder med andra ord att jag får ta en till vakennatt med dottern. Undra hur mycket zombie jag kommer att vara i morgon?!

Hade jag vetat om detta hade jag inte druckit kaffe på dagis utan gått och lagt mig direkt när jag kom hem, nu är ju den biten körd.
Jag får läsa på om huset vi ska se i morgon istället.

Inget hus idag

Det verkar inte bli husköp för oss idag. Någon anser att huset är mer palatsliknande och bjuder därefter, då kan de få ta det.

Jag är glad att både jag och maken känner lika starkt att huset inte kan vara värt hur mycket som helst för oss, det är ett kedjehus hur man än vrider och vänder på det.

I morgon ska vi titta på ett till hus som är fint, life goes on.

Vakennatt

Dottern har varit vaken hela natten pga mardrömmar. Eftersom maken tog henne igår natt så tog jag natten som var.
Att ligga ihopskrynklad i en växasäng ger inte så mycket sömn, så jag kommer att gå runt som en zombie idag.

Inte nog med att vi har budgivningen idag så har jag föräldramöte på dagis mellan kl 19-21. Jag får förklara att jag inte är ointresserad utan bara väldigt trött.

måndag 30 mars 2009

Maken kan vara positiv

Idag kände jag mig vid ett tillfälle utan hopp för att få huset. Jag vände mig till maken och sa: "Får vi inte huset är vi tillbaka på noll". "Nej, vi är långt ifrån tillbaka på noll, vi har lånelöfte och kan köpa ett annat hus" säger han då.
Efter det mådde jag bättre och insåg att det här inte är det enda huset i stan som är rätt för oss.

Men jag kommer att fortsätta att hoppas så att det gör ont i kroppen.

Tragisk händelse

Jag fick nyss beskedet att en av min sons bästa kompisars mamma har avlidit. Jag visste sedan tidigare att hon behövde en ny lever, men nu är det alltså över.
Det känns så hemskt så hemskt och den här familjen har inte blivit förskonade från elände innan heller. För några år sedan dog pojkens lillasyster i en hjärtsjukdom.

Undra hur min son kommer att ta det här?! Han har verkligen tyckt om den här familjen och allra mest mamman...

Jag ber om ursäkt..

...för att jag inte skriver så mycket eller lämnar kommentarer i era bloggar, men det är så omvälvande med huset. Jag har nyss lämnat vårt första bud så dramatiken ökar, i morgon drar den igång på riktigt.

Jag lovar att bättra mig när detta är över.

söndag 29 mars 2009

Äntligen har vi tittat på huset

Så har dagen äntligen kommit och vi har efter lång väntan fått se huset. En del saker var lite sämre än vi trodde men andra var bättre.

Det konstigaste var att någon har kommit in med ett bud på huset som mäklaren inte visste om han skulle gå ut med i morgon eller på söndag, vi andra får tacksamt vänta på budgivningen som startar på tisdag.
Detta irriterar mig eftersom en person särbehandlas. Jag ska ringa mäklaren i morgon och prata om det.